Fotomaraton 2015, del 7


Målgången

Alla bilder är tagna. Minneskortet städat. Det är bara 24 bilder kvar på det. Resten är övertankat till Lightroom. Dessutom har jag tagit bort RAW-filerna från minneskortet så att endast JPG-versionerna finns kvar. Jag är redo för inlämning. Dygnet lider mot sitt slut.

Jag skäms nästan lite när jag kommer till målgången på Fotografiska. Trots ett fotointresse, och trots att jag flera gånger har tänkt gå, så har jag aldrig kommit iväg till Fotografiska. Det här är första gången som jag är här. Och jag är så jäkla trött att jag inte känner mig särskilt sugen på att riva av utställningarna. Det får bli en annan gång. Jag är stockholmare, så jag skulle kunna gå hit när som helst. Fast – det säger jag om alla museer, alla dessa kulturinstitutioner. Jag bor här. Jag har tillgång till dem. Jag kan gå när jag vill. Och så gör jag det inte.

Utanför inlämningen sitter flera deltagare och bläddrar runt på sina kameror. Femhundra bilder på kortet, en halvtimme kvar till stängning. De har ett digert jobb framför sig. Och att bedöma bilderna direkt på kamerans lilla display? Jag är inte avundsjuk.

Väl inne i huset sitter ytterligare deltagare i ring på golvet. Jana är där, vår bekant från igår. Vi pratar lite och går därefter in i det inre rummet för att lämna in. Kön är rätt kort, det går snabbt. David tar emot mig, får mitt minneskort och stoppar in det i datorn. Det går inte att läsa. Hjärtat slår ett extra slag; har jag tabbat mig på något vis?

Det verkar inte vara första gången. Han testar på en Mac istället, och där fungerar det bra. Lite skumt egentligen eftersom jag själv precis har använt en Windows-dator för att radera RAW-bilderna. Det finns säkert någon bra förklaring på det hela. Men söndagen den sextonde augusti klockan tolv orkar jag inte bry mig. Jag är bara glad att det är över – för den här gången.

Jag får mitt diplom i handen av Emil. Vi skakar hand. Det känns nästan lite som en skolavslutning. Jag har lyckats ta mig igenom det hela och har en ledighet att se fram emot.

Jag är glad att jag har ett par dagar semester framför mig.

På det hela taget har hela arrangemanget flutit på som tåget. På en del kontroller har det känts lite trångt. Särskilt på Humlangården mitt i natten, där flera av de som kom först helt enkelt slog sig ner och mer eller mindre knoppade in där. Tur då att jag hade tillgång till ett krypin annorstädes, men alla är inte så lyckligt lottade.

Om antalet deltagare ökar ytterligare – vilket vi får hoppas – så skulle man nog behöva se över lokalerna för de olika kontrollstationerna – särskilt de mer nattliga stationerna.

Jag åker hem och vilar ut. För Emil, juryn och andra återstår en hel del arbete.