Fotomaraton 2015, del 5


Station 5

Efter att ha fotograferat träd i Humlegården var det dags att röra sig den korta sträckan till Humlanhuset – en fritidsgård på Engelsbrektsgatans sida av Humlegården. Det märktes att folk började bli trötta. Det kändes nästan mer som ett nattläger än en kontroll. Många försökte få sig en tupplur i diverse hörn. Det var trångt. Jag skulle inte säga att det var stökigt, men stämningen var på något sätt mer tryckt. Avmätt. Avslaget. Lite kaosartat.

Varmkorv och dricka är dock aldrig fel – och definitivt en humörhöjare. Vi hämtade ut våra kort och gick och satte oss på en av bänkarna utanför.

Tema 17: Superhjälte

Det finns alldeles för få Superhjältar i världen. Och de som finns tycks – liksom UFO:n – i första hand dyka upp i USA. I alla fall om man får tro fiktionen. Jag undrar om det inte säger mer om den amerikanska folksjälen än något annat.

En snabb tanke redan vid stationen var att helt enkelt kapitulera och helt skamlöst plåta Emil för temat. Samtidigt kändes det lite för inställsamt och banalt. Jag misstänker att jag inte var ensam om den tanken…

Läge att hitta en annan Superhjälte. Men först: en vända till hemmabasen för att ladda ur bilder, vila någon timme och anpassa utrustningen.

När det var dags att lämna tryggheten på kontoret hade det börjat ljusna och vi var rörande överens om att det var läge att droppa stativen vi hade släpat runt på hittills. Vi började båda känna oss tämligen slaka och varje viktreducering kändes som en befrielse. Nästa år skaffar jag banne mig en liten kamera som går att hälla ner i fickan istället för att släpa runt på en fullproppad ryggsäck med fotogrunkor.

Men var sjutton hittar man en Superhjälte kvart i sex en söndagsmorgon? Jag började tänka i banorna att istället för att plåta själva superhjälten kanske man kan ta en bild som antyder att fotografen har försökt att fånga en superhjälte som flyger förbi, men inte riktigt hunnit. En slags swish pan rakt upp i luften. Återigen en slags lek med det negativa rummet. Att försöka – och misslyckas – fånga något. En antydan om att det finns där – bara inte i bild.

Måste jag säga att det blev en skitbild?

It's a bird, it's a plane, it's ... nah, nothing.

It’s a bird, it’s a plane, it’s … nah, nothing.

Eftersom det var helt dött runt Rådmansgatan siktade vi mot tunnelbanan. Kanske fanns det superhjältar någon annanstans – inne i City eller nåt?

Nere i tunnelbanan börjar jag känna att det är rökt. Lika bra att bara klämma av en bild på Strindberg som är förevigat i kaklet…

Strindberg? Men – han stod ju modell för den där statyn på muskelknutten uppe i Tegnérlunden. Det skulle kunna funka. Kraftfullt, hjältemodig posering, etc.

Vi vänder och rör oss tillbaka upp mot Tegnérlunden. Plåtar lite. Mathias fortsätter på sitt svartvita tema och jag – jag har fortfarande inte valt ett formspråk utan plåtar “det jag ser”. Alldeles för van vid att det viktigaste är att få med sig en så bra originalbild hem och sedan kan man göra allt (nåja) i efterarbetet. Jag måste komma över det till nästa gång. Jobba med formspråket redan i kameran. Men det är svårt att lära gamla hundar att sitta.

Våra bilder blir ändå snarlika.

Min version

Min version

(c) Mathias Hellquist

(c) Mathias Hellquist

Jag är  – som vanligt – inte nöjd. Men det är bara att bita ihop och gå vidare. Ingen idé att älta.

Tema 18: Torgskräck

I en tråd på Facebook diskuterades det i efterhand vad Torgskräck verkligen var. Att det INTE i första hand var rädsla för öppna platser utan för folksamlingar.

Lyckligt ovetande om detta – och med Sergels torg i minnet då vi passerat det dagen innan – så tog vi tunnelbanan dit. Ja, vi tog tunnelbanan. Båda (men främst jag) började känna att alla sätt att minska antalet steg var bra. Framförallt fotlederna tog stryk under dygnet. Det är inte direkt en fördel att väga 130+ och dessutom ha en ryggsäck på knappt tio ytterligare kilon. Till nästa år ska jag ha gjort något åt det. Definitivt…

Så – vi anlände till Sergels torg och letade rätt på ett hyggligt ställe med överblick över plattan. Möjligtvis det mest ikoniska av ångestframkallande torg i landet – och dessutom lätt igenkänt med sitt svartvita mönster. En swish zoom för att förstärka ångesten och jag var klar. Nåja – det tog ett par försök, men i slutändan var det den första bilden som funkade bäst. Det har en tendens att bli så, tycker jag.

Torgskräck, tävlingsbild

Tema 19: Under ytan

Klockan närmade sig öppningsdags för nästa station som var belägen borta i Fredhäll. Vi hade två teman kvar. Det började återigen bli dags att lägga på ett kol. När vi stod och klurade på vad man skulle kunna göra på temat Under ytan så drog fontänerna på Sergels torg igång. Jag hade tänkte lite på möjligheten att kliva ner under rondellen och plåta upp genom de runda fönstren, men blivit lite besviken när vi kom dit och e var avstängda. Så det kändes skönt att se dem starta. Vi tog en sväng ner och plåtade lite. Försökte fånga solljuset som slog ner genom vattnet snarare än vattnet i sig.

Under ytan, tävlingsbild

Därefter satte i oss på tunnelbanan till Solstugan. Temat Skrot fick vänta.