Fotomaraton 2015, del 4


Station 4

Magic Bar verkar vara ett rätt intressant ställe. Mysigt. Magiskt. Sist jag var där – någon gång på 90-talet – så var det dock en thai-restaurang i lokalerna. En ganska bra sådan. Vi hade varit där på middag efter ett bröllop – alla i kostym. Sedan hade vi fortsatt till nattklubben Strömsborg, där vi av många blev tagna för poliser eftersom vi var de enda med kostym. But I digress…

Vi plockade ut våra nya temakort och slog oss ner med Jana som redan var där när vi anlände. Hon var klar med alla tidigare uppgifter och redo att ta sig an temat Tabu. Själva hade vi kvar temat På luffen också. Vi skulle behöva leta rätt på luffare, men det verkar inte direkt vara något överskott på dem i just Östermalm av någon märklig orsak…

Vi satt och diskuterade bilder och visade varandra lite saker. Men var var de där taxibilarna som var min bild på temat Lika som bär? Uppenbarligen hade jag varit för trött och slarvig när jag rensade på minneskortet, så bilderna jag hade tagit till de två senaste temana, Lika som bär och På luffen var borta. Så – dags att komma ikapp…

Tema 11: Lika som bär (revisited)

Snabb lösning: leta rätt på två likadana ölflaskor som står i baren. Ställ dem så att det markeras ytterligare att de är likadana. Tryck på knappen.

Lika som bär, tävlingsbild

Klart. Nästan som en tv-kock.

Tema 12: På luffen (revisited)

Tips: om du försöker ta dig från Karlaplan till City vid halvtvå-rycket. Don’t. Det var ungefär som jag mindes det från min tid på filmvetenskapen och ständig besökare på Cinemateket – faktiskt ännu värre. Formellt sett gick tunnelbanan fortfarande – det var ju helg. Men det var stora förseningar och nattbussen gick riktigt sällan. Det blev en taxi istället. Vi såg till att bli avsläppta mitt på Kungsgatan och tillbringade en tid med att vandra fram och tillbaka för att försöka fånga några av de uteliggare som försökte sova mitt i festvimlet. Det var rätt stökigt. Vid ett tillfälle när Mathias var ett par meter bort för att ta en bild kom det fram en person som tycktes tillhöra förortskidzen och började gnälla på att jag hade fotograferat honom – vilket jag inte hade gjort. Han krävde att få se bilderna och jag insåg att det snarare var kameran han ville åt än bilderna.

Plötsligt sken han istället upp i ett “Kompis, jag bara skämtade!” och gled ljudlöst därifrån. Jag vände mig om och såg att Mathias – två meter och iklädd en Meshuggah-tröja – hade kommit och ställt sig bakom mig. Ibland är det bra med lite backup.

Det är tråkigt att fotografera uteliggare. Det känns tyvärr som lite stapelvara samtidigt som det saknas nerv i det hela. På Magic Bar hade vi fått se en del av bilderna på temat som Jana hade tagit. Fantastiska bilder på trasiga själar med öppna ansikten. Att ta en bild på en näsa som sticker ut ur en sovsäck är inte riktigt samma sak.

Uppe vid Humlegården låg det någon utslagen i gräset. Det som jag antar var hans vänner fortsatte sin picknick bara tio meter därifrån utan att någon brydde sig.

Bredvidbild

Bara några meter därifrån ställer sig någon och försöker kissa på häcken som omgärdar uteserveringen. Väktaren kommer ut innan han ens hunnit dra ner gylfen. Sedan återvänder väktaren till entrén. Häcken är återigen skyddad, men mannen under trädet ligger kvar – orörlig…

Fast – han är inte På luffen. Plakat? Troligtvis. Medvetslös? Kanske. Orörlig? Definitivt. Dramatiskt och tragiskt. Alla ser. Ingen ingriper. Själv skyddar jag mig bakom kameran. Jag är endast en observatör. En voyeur. Jag kommer att tänka på filmen Peeping Tom (Michael Powell, 1960). På det moraliska dilemma som pressfotografer i oroshärdar ställs inför. Jag skäms. Men jag måste fortfarande hitta min bild.

Inte så långt ifrån kommer min bild gående. En ensam, medelålders man med plastpåsar som kryssar mellan papperskorgarna.

På luffen, tävlingsbild

Min kväll är räddad. Jag har inte tvingats särskilt djupt ner i skiten. Den finns där framför oss ändå. De utsatta. De ensamma. De som har skiten som vardag.

Tema 13: Tabu

Skit kan även vara Tabu. Så – varför inte bara trycka ner kameran i en soptunna och se vad som finns där? Kanske är det dags att ta fram blixten och montera en mindre glugg på kameran. Men hålet är för litet att ta emot kameran när blixten sitter på, så det blir till att även ta fram fjärrutlösaren, en Elinchrom Skyport. Efter lite trixande blir exponeringen rätt.

Tabu - tävlingsbild

Det känns som att jag borde ha letat rätt på en lite mer spännande papperskorg…

Tema 14: Upp & Ned

Nu befinner vi oss i korsningen Sveavägen/Kungsgatan, Mathias och jag. Och det är dags att hitta en bild på temat Upp & Ned. Klart att det enklaste vore att bara vända upp och ned på kameran och ta en bild. Men det känns lite för enkelt. Bättre då att göra det med lång exponeringstid. Jag har inte testat det förut, men med stativet borde det gå. Jag ställer mig i mitten av Sveavägen, på mittrefugen mellan Kungsgatan och nedfarten till Klaratunneln. Jg har stått där förr och tagit bilder med långa exponeringstider. Den här gången ska det bli en twist på det. Upp & Ned.

Kameran sätts på stativet. Stativet ställs upp inverterat i en låg position. Eftersom jag inte kan titta direkt varken i kameran eller på reglagen så ansluter jag återigen min tablet och ställer in kameran på helmanuellt läge.

Bakom kulisserna

Bakom kulisserna

Det är inte helt lätt att få en bra balans mellan bilstrålkastare och bakljus eftersom de har så olika ljusstyrka, men efter ett par försök blir det bra.

Tävlingsbild

Tävlingsbild

Att vända den i efterarbetet hade varit lätt. Men ibland handlar det ju inte om att det ska vara lätt, utan att det ska vara oförfalskat.

Tema 15: Förväntansfull

Klockan börjar närma sig tre. Vi befinner oss på Kungsgatan. Hela gatan sjuder av förväntan. Vilka får sällskap hem, och vilka tvingas gå hem ensamma? Men hur fångar man den, förväntan? Hur gestaltar man den – helst utan att regissera? Återigen dyker den där lite smutsiga känslan smygande. Känslan av att vara en anonym voyeur.

När jag tittar på bilderna nu igen känner jag att jag har valt fel. Två bilder med olika känsla. Den ena tekniskt överlägsen; den andra bättre på att förmedla känslan av förväntan.

Förväntansfull, alternativ A

Förväntansfull, alternativ A

Förväntansfull, alternativ B

Förväntansfull, alternativ B

Vilken tror ni att jag valde? Vilken hade DU valt?

Tema 16: Träd

Nästa station ligger uppe i Humlegården. Vi är nästan klara med alla teman. Vi vet att det finns träd i Humlegården. Det hela känns som “a walk in the park”. Och är det också. En park full av skumma människor med kameror. Med stativ. Ficklampor. Nästan inga blixtar. Jag vill få med stjärnhimlen på bilden också. Inte bara trädet. Stativ. Lång exponeringstid. Himlen blir blå. Stjärnorna hinner röra sig lite på himlen och bildar små streck på bilden snarare än punkter. I slutändan är det en avvägningsfråga, men jag är ganska nöjd även om jag gärna hade sett en trädkrona som inte är riktigt så överexponerad. Man kan inte få allt.

Träd, tävlingsbild

Känner ingen brådska till kontrollen utan sätter mig på en parkbänk och plåtar lite stjärnhimmel. Använder samma glugg som med temabilden. Så här i efterhand känner jag att jag borde ha passat på att testa det lånade fisheye-objektivet istället.

Mathias står en bit bort och försöker få till en alternativ trädbild.

Det är lite kyligt. Jag är inte frusen av mig utan fortsätter hela natten i bara kortbyxor och en tunn skjorta, men kompletterar med en keps på huvudet. Klockan är halv fyra på natten när vi kommer till Humlanhuset i Humlegården.