Fotomaraton 2015, del 3


Station 3

Tillsammans med min vapendragare Mathias och vår tillfälliga följeslagare Jana hade jag tagit mig ut till Djurgården och spårvagnsstationen Skansen. Att hitta ut till Beckholmen var inte heller svårt, trots att det var flera år sedan jag var där senast. Däremot kan jag inte påminna mig senast jag var uppe på kullen där – om jag ens varit det. Utsikten var trevlig och solen började närma sig horisonten.

Tema 9: I mitt hjärta

Det hade varit enkelt att tolka temat med tillägget “Stockholm…”. Tyvärr ställde såväl Skeppsholmen som en kraftig solnedgång och ett allmänt långt avstånd till med bekymmer om man hade försökt att fotografera staden från bergknallen på Beckholmen. Dessutom var det dags för någon slags mat. Jana ropade ut en allmän förfrågan till de som råkade vara på plats vid kontrollen om några andra var intresserade av att följa med och äta. Det hela mottogs med nöje, men de flesta verkade vara lite för upptagna med själva tävlingen för att ta sig tid för några sidospår.

Planen blev att ta färjan från Allmänna gränd till Slussen och ge sig upp mot Söder. Efter lite diskussion – och en titt på klockan och olika etablissemangs öppettider så föll valet på Garlics & Shots på Folkungagatan.

Givetvis kan man inte nöja sig med att bara äta – det fanns givetvis utrymme för fotografering. Mathias tog fram sin hjärtmedicin och tillsammans hjälpte vi honom att få en bild på den. För att få till ljusbilden använde vi min ficklampa som extra ljuskälla. En servett fick agera diffusion. Jag försökte ta en bild på vår lilla bords-riggning, men hade en hand för lite för att riktigt lyckas med det.

Improviserad ljussättning

Improviserad ljussättning

Själv hade jag hamnat i någon slags existentiell kris. Vad sjutton fanns i mitt hjärta? Det kändes helt tomt. Var jag en själlös, känslolös materialist som saknade något i mitt hjärta? Eller var det bara brist på kreativitet? Något måste det väl finnas…

En flaska tabasco fick agera fallback.

I mitt hjärta, alternativbild

Testade runt med lite annat – och till slut blev det en annan bild som jag lämnade in.

I mitt hjärta, tävlingsbild

Risken är att den missuppfattas, men tanken var alltså inte att jag var glad i mat (även om det också är sant) utan att all den där maten sätter sig på hjärtat. Positiva klubben har talat.

Medan vi satt och dinerade, fotade och hade allmänt trevligt så började det springa förbi en massa människor i blå tröjor. Vilka var det? Hade de bråttom? Tydligen hade vi råkat hamna mitt i Midnattsloppet…

Tema 10: Övertramp

Tyvärr är Midnattsloppen inte en tävling i längdhopp. Då hade nästa tema haft ett relativt självklart motiv. Nu kom det mer att handla om att smita förbi avspärrningarna – och ta bilder på en massa tokstollar som sprang. I likadana tröjor. Lika som bär…

Fast där var vi ju inte än. Det kändes därför nästan lite bråttom att ta den där Övertrampsbilden.

Jana regisserade Mathias som fick låtsas kliva över avspärrningsbandet. Att frysa mitt i en rörelse och försöka få det att se naturligt ut är dock inte det lättaste.

Övertramp, behind the scenes

När de hade lekt klart skulle Mathias ta sin bild – och då tog jag min bild på Mathias när han stod på fel sida om avspärrningsbandet. Meta så det förslår, men egentligen inte särskilt visuellt spännande. Mer klubben för inbördes beundran. Men det blev i alla fall en bild.

Övertramp, tävlingsbild

Därefter följde en extravaganza i bilder på springande blåtröjor – men det är en annan historia.

Tema 11: Lika som bär

Jag kände att det var svårt att få några bra bilder på deltagarna i loppet. Ljusförhållandena var inte de bästa och jag är personligen inte särskilt förtjust i blixt, så jag insåg snart att jag var tvungen att hitta på något annat.

Borta vid Östgötagatan stod det en stor mängd taxibilar. Många av dem var lika…

Lika som bär, tänkt tävlingsbild

Jag tyckte att jag hade hittat “min” bild. Mer om det senare.

Tema 12: På luffen

Vid det här laget kände vi alla tre att det var dags att gå vidare med temat På luffen. Jana hade några kontakter som hon tänkte söka upp och menade att de nog inte skulle vara lika tillmötesgående om hon tog med sig vänner. Istället skulle vi höras och ses vid nästa kontroll. Jag och Mathias bestämde oss istället för att återvända till basen på mitt jobb för att justera utrustning, tanka ut och gå igenom bilder och utnyttja faciliteterna. På vägen dit tog jag ett par bilder på tiggare, men jag var inte särskilt nöjd med någon av dem. Bilderna, alltså.

Men – det började bli dags att röra sig mot Karlaplan och Magic Bar. Tunnelbana från Rådmansgatan till Karlaplan – och där var vi. Och Jana.